stark, så stark

kärlek, o du kärlek du förödade mitt hjärta. du strödde salt i mina sår. du fick mej att tro att jag var dej en vän. du fick mej att brinna för att sedan bli en becksvart aska. din storhet, din styrka fick mej att gråta. den fick mej att försumma min egen själ.
kärlek, o du kärlek nu ber jag dej att sluta, att förskona mitt hjärta och  låta mej vara. låt mej vila från din vrede och styrka så kanske jag en dag tar mej upp igen........
skriven av: Frida Krantz


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0